Svenska hamnarbetarförbundet har en lång tradition av ställningstagande mot förtryck; förtryck som kan yttra sig på olika sätt. Självklar är vår solidaritet då fackligt organiserade arbetare, och i synnerhet hamnarbetare, är utsatta för förtryck eller befinner sig i konflikt.

När Liverpools hamnarbetare i september 1995 blev utestängda från sina jobb i hamnen påbörjades en internationell solidaritetskamp som inte minst i Sverige fick ett kraftfullt uttryck. Vårt förbund, och enskilda avdelningar som Hamn4an, genomförde blockader, pengar samlades in och vi medverkade i opinionsarbete för att söka tvinga arbetsgivaren i Liverpool att återanställa hamnarbetarna. I svenska hamnar har vi vid ett flertal tillfällen genomfört blockader på begäran av våra finska kollegor. Internationella fackliga sympatiåtgärder är en given och viktig del av det fackliga arbetet, inte minst i en bransch som vår med ständig internationell anknytning.

Men vårt förbund har inte bara engagerat sig i solidaritetsaktioner med direkt facklig anknytning. Redan på 1970-talet genomfördes blockader mot gods till och från Chile som en protest mot Pinochetjuntans avskyvärda diktatur och förtryck av inte minst fackliga aktivister. Senare har Svenska Hamnarbetarförbundet deltagit i blockad mot sydafrikanskt gods i protest mot det landets apartheidsystem, för att sätta sådant tryck på den rasistiska regimen att den skulle tvingas införa ett demokratiskt styrelseskick.

På 1990-talet stödde förbundet det humanitära projektet Ship to Bosnia vars initiativtagare och främste företrädare, Leif Jansson, är medlem i vårt förbud och tidigare hamnarbetare i Stockholm. Under 2009 växte ett liknande projekt fram: Ship to Gaza med syfte att föra humanitärt bistånd till det av staten Israel illegalt blockerade Gaza, en blockad som också Egypten lika illegalt medverkat i. I projektets grundidé låg då också självfallet den viktiga symboliska handlingen att bryta denna blockad. Svenska Hamnarbetarförbudet har beslutat att stödja Ship to Gaza på samma grunder som vi tidigare stöttade Ship to Bosnia: för att visa vår sympati för ett brett humanitärt projekt tills stöd för lidande och förtryckta människor. Våra fackliga hamnarbetarkollegor i Pireus stöttar på precis samma grunder det grekiska Ship to Gaza och lastade på ideell grund fartyget i Pireus hamn.

Den fartygskonvoj, Frihetsflottiljen, som Ship to Gazas fartyg ingick i, attackerades brutalt och illegalt av israeliska styrkor på internationellt vatten. Minst nio aktivister dödades av israelska kommandosoldater och många fler skadades, fartygen fördes in i israelisk hamn, aktivisterna fängslades och skickades sedan, förmodligen p g a av massiv internationell opinion, ut ur landet. Det israeliska förfaringssättet är enligt en så gott som samstämmig internationell bedömning ett brott mot folkrätten. Svenska Hamnarbetarförbundet har, som en protest mot staten Israels övergrepp och för att vara en del av opinionsbildandet mot den illegala blockaden av Gaza beslutat att under tio dagar genomföra en blockad av gods till och från Israel samt av israeliska fartyg.

Självfallet är inte ett ställningstagande som det vi gjort i Hamnarbetarförbundet problemfritt. För det första kan vi inte ställa upp, eller kanske ens ta ställning, för någon enskild part i alla de konflikthärdar som finns runt om i världen och inte heller genomföra aktioner mot förtryck. Om vi försökte agera så skulle vi försätta oss i en omöjlig situation varför vi måste bedöma varje enskild situation och ställningstagande för sig och i just detta fall hade vi beslutat oss för att stödja det humanitära projektet Ship to Gaza. Ytterligare ett problem i denna specifika fråga är huruvida terroristsympatisörer varit inblandade i den turkiska delen av Frihetsflottiljen. Detta är inte klarlagt i skrivande stund och om så skulle vara är det beklagligt och, i mitt tycke, kontraproduktivt för att nå en varaktig lösning acceptabel för alla parter, inte bara av Gazaproblematiken, utan för hela Palestinafrågan. Ytterligare en aspekt är de mörka rent antisemitiska krafter som tar sin näring ur händelser som denna. Vi måste skilja på vad en stat gör och enskilda människor och inte skuldbelägga människorna enbart för att de tillhör en viss ras eller omfattar en viss religion för då är vi ute på djupt vatten.