Första halvåret 2009 som nu snart gått till ända har präglats av stor dramatik och mycken oro ute i hamnarna. Den globala ekonomiska krisen har naturligtvis satt sina spår i en bransch som är beroende av att handeln och ekonomin ?yter på. I annat fall blir det självklart en nedgång i tillgången på jobb och detta har vi också sett i de ?esta hamnar. Inte alla hamn- och stuveribolag har dock valt att möta denna nedgång med varsel om uppsägningar av hamnarbetare. Man har istället valt andra vägar som att skära ner på antalet extragubbar som får jobb, vilket i och för sig också är arbetsbristuppsägningar om ändock inte i lagens mening och som drabbar Hamnarbetarförbundets medlemmar. Andra alternativa sätt att möta nedgången har varit att stuva om i arbetstiderna genom att lägga nya scheman. Detta är inte alltid populärt men trots allt bättre än vad uppsägningar är.

I ledaren i nr 1-2009 av Hamnarbetaren skrev jag att det svenska anställningsskyddet är för svagt, oaktat vad arbetsgivarsidans lobbyister gång på gång framför i alla upptänkliga sammanhang. För några veckor sedan uppmärksammades en undersökning som kom fram till att många svenska arbetsgivare tar tillfället i akt och säger upp dels obekväma ”medarbetare” (se där ett av nysvenskans värsta ord! Vem f-n är medarbetare då man får sparken!) och dels övervarslar för att kunna använda sig av tillfällig/visstidsanställd/inhyrd arbetskraft i större utsträckning.

Göteborgs Hamn AB:s agerande under våren understryker tveklöst arbetsgivarsidans ofta skrupulösa användande av krisen. Offentligt deklareras att om den fackliga sidan inte går med på att förändra scheman och skift såväl tidsmässigt som gällande bemanningen kommer man att säga upp ännu ? er hamnarbetare. Samtidigt utesluter man den tveklöst största fackliga organisationen, Hamn4an med ca 80 procent av samtliga hamnarbetare i Göteborgs hamn, från förhandlandet om varsel, arbetstider och bemanning och har sedan mage att vara upprörda över att Hamn4an svarar med det enda återstående fackliga medlet: kon?ikt.

Detta och tidigare skeenden har inneburit att det uppkommit arbetsgivaren. Man kan också oroligt fråga sig vad den andra fackliga organisationen som organiserar hamnarbetare har för strategi med agerandet i Göteborgs hamn där man, till synes, utan tvekan accepterar och understödjer arbetsgivarens uteslutande av Hamn4an från förhandlandet. Den stora risken är att detta skapar en facklig spricka som kan komma att bli mycket svår att överbrygga då agerandet gentemot Hamn4an skapar mycket och många upprörda känslor.

Vi har två fackförbund i Sverige som organiserar hamnarbetare och konkurrerar om medlemmarnas gunst, men att låta arbetsgivarsidan spela ut den ena fackliga sidan mot den andra kan aldrig förbättra hamnarbetarnas situation och i dess förlängning inte heller arbetsgivarens. En arbetsplats som präglas av oro och olust skapar inget bra arbetsklimat. Hamnarbetarförbundet ?nns och har funnits sedan 1972 och kan inte önsketänkas eller hatas bort, vilket bevisas genom vårt förbunds långa historia trots en, minst sagt, ogillande omvärld. Ibland har konkurrensen mellan de två förbunden Hamnarbetarförbundet och Transportarbetareförbundet varit till hamnarbetarnas fördel men en situation som den i Göteborg borde alla inse enbart vara förödande för hamnarbetarna i sin konsekvens.
Enda sättet att lösa det nuvarande dödläget är att Göteborgs Hamn AB återupptar normala relationer till Hamn 4an och genom det de facto låter demokratin ha sin gång. 80 procent av Göteborgs hamnarbetare har valt att tillhöra Hamnarbetarförbundet, men deras arbetsgivare förnekar alla dessa sina anställda att representeras av sin fackliga organisation. Dessutom är det en nödvändighet att Transport upphör med den förhandlingsbojkott gentemot Hamnarbetarförbundet som bland annat visar sig genom att man vägrar sitta i samma förhandlingsrum och att man låter arbetsgivaren få fritt spelrum som i Göteborg. Detta är också en grundförutsättning för att våra två respektive förbund åter skall kunna närma sig varandra efter det spirande samarbetets sammanbrott för ganska precis ett år sedan. Situationen som den är nu är i längden helt ohållbar och skapar dåliga förutsättningar inför framtiden för hamn- och stuveribranschen i stort och framförallt för oss hamnarbetare.