Landets hamnarbetare närmar sig en kritisk period i stuveribranschens avtalsrörelse. Det centrala Hamn- och Stuveriavtalet löper ut den sista juni 2011. Med anledning av det nuvarande läget presenterar Svenska Hamnarbetarförbundet härmed fackföreningens syn på behovet av samordning under avtalsrörelsens kritiska skede. Målet är att bidra till avtalsrörelse som präglas av öppenhet och förutsägbarhet mellan de två hamnarbetarfackföreningarna, därför att detta är en nödvändighet för att nå förbättrade anställningsvillkor mot en offensiv, enad arbetsgivarpart.
Svenska Hamnarbetarförbundet kämpar för att bli en fullvärdig avtalspart inom stuveribranschen. Vi vill teckna kollektivavtal med hamnarbetsgivarna tillsammans med Svenska Transportarbetareförbundet. Detta är ett grundläggande krav från förbundets sida även i årets avtalsrörelse. Hamnarbetarförbundet anser att detta krav har en självklar legitimitet eftersom vi idag organiserar omkring 1500 hamnarbetare, en majoritet av den yrkesverksamma svenska hamnarbetarkåren.
Efter våra utdragna förhandlingar med Sveriges Hamnar förra året för att nå en avtalslösning, står det dock klart för oss att Transport motsätter sig och aktivt motarbetar initiativ till en avtalskartell i hamnarna, där de två fackförbunden ges samma ställning som bärare av kollektivavtalet. Vi är realister och inser givetvis att Transports förbundsledning inte kommer att ändra inställning i frågan inom de närmaste två månaderna.
Denna grundläggande skillnad i synen på avtalssituationen i hamnarna förminskar dock inte behovet av samordning mellan hamnarbetarnas fackföreningar. Inför årets avtalsrörelse har arbetsgivarparten Sveriges Hamnar lanserat förslag på försämringar av hamnarbetarnas inflytande över arbetstidens förläggning, förändringar av behovsanställningsformen (”extringar” eller ”blixt”) i hamnarna samt stram återhållsamhet på lönesidan. Arbetsgivarnas lönestrategi, där de konsekvent hänvisar till de mycket låga löneökningarna som tidigare fastslagits för tjänstemän och arbetare inom industrin, har tyvärr varit framgångsrik. Inom många branscher har det den senaste tiden tecknats nya avtal som hotar att innebära reallönesänkningar för arbetarna. Det innebär att inflationen, priserna för basala varor och tjänster, stiger i betydligt högre takt än lönerna. Enligt Riksbanken är ökningstakten för Konsumentprisindex (KPI) idag närmare 3 procent och förväntas stiga ytterligare under närmaste månaderna. Årets avtalade lönehöjningar i andra branscher är betydligt lägre.
Samtidigt har hamnarbetsgivarna lokalt under de senaste åren lagt mycket energi på att försöka hitta och exploatera oklarheter i det centrala avtalet. Det innebär bl.a. att en av landets större hamnar har problem med att arbetsgivaren idag utnyttjar deltidsanställningar på ett sätt som drabbar hamnarbetarna både ekonomiskt och socialt. Kort sagt finns det mycket att diskutera och också mycket vi bör vara beredda på att ta strid för att kunna försvara.
I detta har Svenska Hamnarbetarförbundet under vintern och våren stämt träff med Transports förbundsledning för att diskutera samordning. De två planerade träffarna har dock ställts in då Transportledningen anmält förhinder. I dagsläget har Hamnarbetarförbundet och dess medlemmar därför mycket begränsad insyn i vad som diskuteras mellan Transport och Sveriges Hamnar. En av våra huvudsakliga källor till information angående Transports strategier och prioriteringar är för närvarande tidningen Transportarbetaren (nummer 5 2011). Hamnarbetarförbundet kommer att hålla egna förhandlingar med arbetsgivarparten under maj månad. De allra flesta av Sveriges hamnarbetare vet dock av egen erfarenhet att stuveriarbetarkollektivet är betydligt svagare när dialogen mellan Transport och Hamn uteblir och fackförbunden agerar var för sig, med risk för att spelas ut mot varandra.
För att bidra till en brådskande lösning av dessa problem vill Hamnarbetarförbundet därför vara tydliga med var vi står och hur vi kommer att agera:
- Vi bedömer efter att ha läst tidningen Transportarbetaren att Hamnarbetarförbundet och Transportarbetareförbundet i stort har likartade avtalskrav. Båda förbunden kräver ett kort, 1-årigt avtal med generella löneökningar som kan säkra reallönelyft. Maktfrågorna, inte minst gällande arbetstidsförläggning och anställningsformer, prioriteras starkt.
- Enligt avtalsansvarige stuveriombudsman Marcel Carlstedt (Transportarbetaren nr 5 2011) kommer Transport att driva krav på att arbetsgivarna ska betala ”kollektivavtalsavgift” direkt till Transport. Enligt är Carlstedt framförs kravet eftersom ”(…) det är Transport som bär avtalet. Det är vi som tar hela kostnaden för att landets alla hamnarbetare har reglerade arbetsvillkor”.
- Påståendet om att Transport på egen hand säkerställer arbetsvillkoren i hamnarna är givetvis helt felaktigt. Detta vet alla hamnarbetare som arbetar i en hamn där Hamnarbetarförbundet är representerat och behöver inte utvecklas. Om Carlstedt anser att det är en tung ekonomisk börda för Transport att ensamt bära kollektivavtalet, vill vi återigen understryka att vi vill och står beredda att ingå en avtalskartell med Transport där förbunden gemensamt bär det centrala avtalet.
- Kravet på ”kollektivavtalsavgift” är absurt. Tanken att Sveriges hamnarbetare, oavsett facklig tillhörighet, skulle tvingas avstå löneutrymme i årets avtalsrörelse för att finansiera Transports centrala fackliga organisation, är helt enkelt stötande. Kravet blir ännu mer obegripligt mot bakgrund av att över hälften av stuveribranschens arbetare faktiskt valt att organisera sig i ett annat fackförbund än Svenska Transportarbetareförbundet. Vi uppfattar kravet på kollektivavtalsavgift som ett retoriskt utspel utan förankring i de egna medlemsleden. Vi tror därför inte att det kommer att drivas och utgöra ett verkligt hinder för samordning under avtalsrörelsen.
- Svenska Hamnarbetarförbundet tror att samordning mellan förbunden är både möjlig och nödvändig, även om tiden nu börjar bli knapp. Vi är beredda att förhandla med arbetsgivarna tillsammans med Transport och samordna våra krav. Vi är beredda att gå ut i stridsåtgärder för att åstadkomma ett bra avtal om förhandlingsvägen visar sig vara stängd. Vi är övertygade om att hamnarbetarna faktiskt inte har råd med prestigestrider och käbbel mellan förbunden under avtalsrörelsen. Vi ställer endast ett ultimatum för att samordning ska kunna fungera. Svenska Hamnarbetarförbundets medlemmar ska behandlas med respekt.
Respekt innebär enligt vår uppfattning följande:
- De två fackförbunden praktiserar total transparens mellan förhandlingsdelegationerna. Vid varje given tidpunkt måste båda förbunden ha all tillgänglig information om arbetsgivarnas argumentation och agerande, information om varandras lägesbedömningar, information om skeenden och stämningar lokalt ute i hamnarna samt gemensamma diskussioner om fackliga strategier inför nästa steg.
- Beslut som kan få konsekvenser för båda förbundens medlemmar måste diskuteras och beslutas om gemensamt av förhandlingsdelegationerna. Sådan samordning måste ske innan någon av fackföreningarna gör avgörande utspel gentemot arbetsgivarparten.
- I ett läge där avtalsförslag eller stridsåtgärder övervägs, måste hänsyn visas gentemot Hamnarbetarförbundets stadgar och direktdemokratiska struktur.
Detta uppnås enklast genom att förbunden har en gemensam förhandlingsdelegation i kontakten med arbetsgivarparten och att en sådan gemensam delegation formeras omedelbart. Vi är dock beredda att diskutera alla former av praktiska lösningar.
För att sammanfatta vår position är samordning en nödvändighet för att uppnå förbättrade arbetsvillkor i årets avtalsrörelse. Svenska Hamnarbetarförbundet ställer vår kamporganisation till förfogande och kommer att agera gemensamt med Svenska Transportarbetareförbundet så länge vi har full tillgång till information och kan påverka händelseutvecklingen. Om så inte blir fallet tvingas vi agera på egen hand och våra medlemmar måste ta hänsyn till risken att vi utnyttjas som kanonmat eller fågelskrämmor i en avtalsrörelse som utspelar sig långt över våra huvuden. Vi vill inte under några omständigheter riskera i att hamna i en sådan situation i samband med stridsåtgärder eller utspel från arbetsgivarparten.
Samordning gagnar alla landets hamnarbetare. Låt oss tillämpa det och kämpa gemensamt för de arbetsvillkor vi förtjänar.
/Förbundsstyrelsen
Kommentarer